Test av Panasonic SC-BT100 Surroundanläggning

Höga ambitioner, klara svagheter
Text: Geir Nordby

Panasonics första kompletta hemmabioanläggning med Blu-ray är ett 3.1-system som kan byggas ut till 5.1 eller 7.1. Det kunde ha varit bra men håller inte hela vägen.

Vid det här laget har väl de flesta uppfattat att Blu-ray ger en mycket bättre bild och ett mycket bättre ljud än vanlig DVD. Det beror på att skivorna rymmer betydligt mer information och att både bilden och ljudet överförs med högre datahastighet. I stället för en vertikal upplösning på 576 punkter har de flesta Blu-ray-filmer 1080 punkter. Horisontellt är upplösningen utökad från 720 till 1920 punkter. Resultatet är en mycket skarpare och mer detaljerad bild än tidigare, vilket är viktigt i dessa dagar när TV-skärmarna har växt från 28 till 42 tum. I framtiden får filmerna dessutom högre färg­upplösning och fler nivåer i gråtonskalan, vilket ger bättre färgschatteringar och mer realism.

Blu-ray medför också en bättre ljudkvalitet än tidigare, i form av ljudformaten DTS-HD Master Audio och Dolby TrueHD som ökar informationsmängden betydligt jämfört med de gamla formaten Dolby Digital och DTS. Det betyder högre upplösning och bättre dynamik.

Funktioner
Panasonic SC-BT100 har ett riktpris på 10 000 kronor och är en av de billigaste kompletta l­judanläggningarna med Blu-ray-spelare. I priset ingår förutom spelaren en receiver, högtalare för höger-, vänster- och centerkanalen, samt en passiv subbas. Den som vill ha tvättäkta surround kan bygga ut med trådlösa bakhögtalare till ett 5.1- eller 7.1-system. De är dock extrautrustning och ingår inte i priset.

Anläggningen stöder alla HD-ljudformat samt 1080p/24-bild. Den stöder även Deep Color-kodning vilket ger bättre färger. Vanliga DVD-filmer kan naturligtvis också spelas och dessutom skalas upp till högsta upplösning, 1080p.

iPod-docka och minneskort
Anläggningen har inbyggd iPod-docka som stöder alla iPod-modeller (men inte iPhone). iPoden styrs enkelt med fjärrkontrollen och menysystemet visas på skärmen. En inbyggd SD-minneskortläsare stöder dessutom stillbilder och video med HD-upplösning.

Bildkvaliteten
Vi tar det bästa först: Blu-ray-bilden är imponerande. Med ”Batman Begins” i spelaren är allt dukat för film noir av storslagen kvalitet. När Bruce Wayne kämpar sig fram över de snötäckta bergen för att ”hitta sig själv” i början av filmen, kan man se bergens textur på ett sätt som man bara kan glömma att göra med DVD. Snön är full av detaljer och Bruce Waynes förfrusna ansikte har en mycket detaljerad textur. Och tack vare att anläggningen stöder 24 bildramar i sekunden är rörelserna bevarade i äkta realtid – under förutsättning att TV:n eller projektorn också stöder det.

Jämfört med Samsungs Blu-ray-spelare BD-P150 är bilden lite mildare och har något sämre djupkänsla. Batmans porer i huden är aningen skarpare och tydligare hos Samsung. För att se detta var vi tvungna att koppla spelarna till varsin likadant kalibrerad 50-tumsplasma från Pioneer och snurra filmerna samtidigt bredvid varandra. Skillnaderna är nämligen inte särskilt stora. I mörka scener är Samsung också ett litet strå vassare och har en något högre detaljnivå i skuggiga områden. Men det är mest hårklyverier.

Med vanlig DVD är dock Panasonic inte lika bra. Bilden är helt godkänd, men det syns en del störningar och bilden är lite mindre färgsprakande.

Ljudkvaliteten
Så över till problemen. Eller rättare sagt: problemet. Det som kunde ha varit ett riktigt bra ljud förstörs helt av en sak: subbasen. För även om dialogen i ”Batman Begins” är klar och dynamiken rent allmänt är bra, med relativt fin upplösning i övertonerna, är inte subbasen i närheten av att hänga med. Den står faktiskt och skorrar, som om kabinettet ska gå upp i limningen när som helst. Och då spelar vi inte ens högt. Subbasen är så dålig att den förstör för hela anläggningen. Det enda som fick den att upphöra med oljud var när jag satte mig på den. Snacka om att engagera sin publik...

Lågmälda dramer utan baseffekter är inte lika problematiska som actionfilmer, då kan man till och med spela högt. Men det är inte så många som uteslutande tittar på drama och barnprogram.

Musik är också ett stort problem, så länge det förekommer så mycket som en ynka basgitarr eller bastrumma – och det gör det ju på de flesta skivor.

Det bör dock påpekas att resten av högtalarsystemet inte låter dumt alls. Kvinnliga röster återges med en riktigt fin upplösning och bra luftighet, så att man till exempel får fram mycket känsla i soloalbumet ”Beloved One” av Lou Rhodes (tidigare sångare i Lamb). Detta är en singer-songwriter-skiva av det lite säregna slaget, men som har ett mycket bra och välpolerat ljud. Hör bara på första låten ”Each Moment New” som har bastrumma, dynamisk och välklingande gitarr och tjusiga stråkar, plus Lou Rhodes luftiga, lågmälda och lite nasala röst mitt i alltihop. Allt detta skildras relativt bra. Tja, bortsett från basljuden då. Ännu en gång är subbasen den stora syndaren.

Byt ut subbasen?
Fast eftersom anläggningen inte kostar någon förmögenhet kan man överväga att skaffa en billig men riktigt bra subbas, till exempel XTZ 99W12. Då hamnar totalpriset på 13 400 kronor, men ljudet blir också desto bättre. Lägger du på bakhögtalare hamnar prislappen på 15 900 kronor. Det är det värt! Ljudet är bättre än exempelvis Bose Lifestyle V30 som kostar 34 000 kronor utan Blu-ray-spelare och som inte stöder HD-ljud.

Vi misstänker dock att inte många som köper Panasonic SC-BT100 byter ut subbasen. Och den som mot förmodan skulle göra det får vara beredd på att ta en tripp till järnaffären för att köpa ett par kontakter som passar till Panasonics speciella högtalarutgångar. Det går också att klippa kabeln till Panasonic-subbasen nära kontakten och sedan sätta fast kabeln i en annan som leder signalen till subbasen. Detta görs dock på egen risk vad gäller garanti och annat.

Slutsats
SC-BT100 är en anläggning som innehåller mycket godsaker. Blu-ray-spelare, inbyggd iPod-docka, minneskortläsare, stöd för HD-ljud och 1080p/24-video. Och den kan byggas ut till 5.1 eller 7.1 med trådlösa bakhögtalare.

Allt detta är väl i och för sig bra, det finns bara ett problem: en dålig subbas. Den skriker efter hjälp innan man ens kommer i närheten av något som kan kallas för underhållande ljudnivå, vilket punkterar vad som annars hade kunnat bli riktigt fina hemmabioupplevelser.

För med en bildkvalitet av den här kalibern förtjänar man ett lika bra ljud. Det får man inte. Systemets högtalare låter någorlunda bra, men vi räknar inte med att särskilt många köper en sådan här anläggning och sedan byter ut subbasen. Vi sätter därför betyg på hur systemet är när man packar upp det ut kartongen, och då håller det inte måttet.