Superzoom-duell

Tobias Lidman, Bild & Ljud Hemma

Vi testar
Fujifilm Finepix S8000fd - 3 995 kronor
Panasonic Lumix DMC-FZ18 - 4 500 kronor

Testet går att läsa gratis i sin helhet på Bild & Ljud Hemmas webbsida här.

Det är en svår titel att förvärva. En superzoomkamera är på pappret kameravärldens utopi. Någorlunda liten, goda manuella inställningsmöjligheter men också effektiv automatik och självklart ett rejält brännviddsspann. Sedan ska den ju gärna ha bildstabilisator, fota bra i dåligt ljus och ha inbyggd blixt. Och ge bra bildkvalitet! En kamera för alla situationer alltså. Tyvärr är det här egenskaper som är svåra att förena. En liten kamera innebär en liten sensor vilket ökar mängden bildstörningar. Rejäl zoom på ett och samma objektiv medför bildförvrängningar. Som det gamla ordspråket säger - den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Hur klarar då våra duellanter att balansera alla dessa egenskaper? Är de mångsidiga bildmaskiner eller blir det bara fotografisk pannkaka av det hela?
 

FUJIFILM FINEPIX S8000FD
Tung modern form
Mycket kamera för pengarna om man kan stå ut med ett lägre tempo och krångliga manuella kontroller.

Bildsensor: 1/2,35-tums CCD
Upplösning: 8 Mp
Optik: 27-486 mm, F2.8-4.5
Zoom: 18x optisk zoom
Skärm:2,5–tums LCD, 230 000 bildpunkter
Pris: 3 995 kronor

Kameran ger intryck av att vara en snabbskjutare. Med sitt något böjda grepp och modellerade gummitag för fingrarna känns den lite kaxig och som gjord för att fånga sportbilder. Riktigt så snabb är den inte dock inte.

Användning
Menyerna är på det hela taget lättmanövrerade och välordnade men det saknas en ordentlig kontrollspak för de manuella Det leder till att när man väl har valt manuell fokus så kan man inte justera bländare eller slutartid igen om man inte först återaktiverar autofokus. En riktig miss. I övrigt går det smidigt att byta ljuskänslighet, ändra vitbalans och så vidare.
Bildstabiliseringen gör ett godkänt jobb med att hjälpa till att ta skarpa bilder även i sämre ljus och på längre brännvidd.

Bildkvalitet
Vi förväntar oss aldrig mycket av en superzoomkamera när det kommer till bildkvalitet. I gott ljus utomhus övertygar vitbalansen och färgåtergivningen blir mycket bra. Även i artificiellt ljus klarar den sig rätt fint. Kameran tar en poäng mot medtävlaren i det här momentet.

Ett problem är kromatisk aberration - vi såg tydliga lila kanter kring föremål speciellt vid stark eftermiddagssol när bilderna fick extra starka kontraster.

Hur hanterar kameran sina åtta megapixlar på en sådan liten sensor? Det blir brusigt såklart. Än en gång väljer Fujifilm den naturliga vägen. Bruset tillåts komma fram i bilderna istället för att smetas ut allt för mycket. Det leder till mer brus på långa ISO-tal än konkurrenten men också att mer detaljer finns kvar, speciellt när man går upp i ljuskänslighet. Nackdelen är att man vid hög ljuskänslighet nästan måste jobba med bilderna själv och om man ändå ska göra det saknar man möjligheten att kunna göra det i RAW-format, något Panasonics kamera stödjer.

PANASONIC LUMIX DMC-FZ18
Lättstyrd optisk triumf
Med skarp optik och smidiga menyer kommer man trots vissa missar precis så långt som brännvidden tillåter.

Bildsensor: 1/2,5-tums CCD
Upplösning: 8,1 Mp
Optik: 28-504 mm, F2.8-4.2
Zoom: 18x optisk zoom
Skärm:2,5–tums LCD, 207 000 bildpunkter
Pris: 4 500 kronor

FZ18 ser ut som en kamera, kort och gott. Raka former är vägen Panasonic har valt. Den ligger inte riktigt lika skönt i handen som sin motståndare men det är bra nära.

Användning
Användandet av FZ18 är riktigt föredömligt. Lättnavigerade menyer och väl valda snabbknappar bygger en bra grund. En liten styrspak hjälper en att hantera alla möjliga inställningar. Översiktligt och snabbt. När man hanterar fokusen själv får man en stödruta med uppförstorad bild i mitten av skärmen vilket underlättar manuell fokusering enormt.

Bildstabilisering i toppklass tillåter viss fotografering med full tele även utan stativ. Helt i linje med andra nya produkter från Panasonic, de verkar ha hittat en fungerande lösning.

Bildkvalitet
Färgåtergivningen är liksom hos konkurrenten publikfriande men inte så att den går överstyr. Vitbalansen ger neutrala bilder utomhus men inomhus får vi gulstick även om vi själva väljer inställningen för lampljus. Vi är inte motståndare till att varmt ljus i verkligheten representeras av varma bilder men lite mer sakliga bilder hade varit att föredra.

Om det är någonting som imponerar vad gäller bildkvaliteten är det optiken. Trots den rejäla zoomräckvidden är det ytterst lite förvrängning i bilden både i full tele och i vidvinkel.

Så till brusnivåerna – eller rättare sagt den relativa frånvaron av brus. Något som kanske låter som en glädjande överraskning är det egentligen inte. Bruset är inte där eftersom Panasonic sin vana trogen använder ett aggressivt brusreducerande filter. I teorin ser det bra ut men det som händer är självklart att inte bara brus försvinner utan även detaljer.

Räddningen står att finna i att kameran stödjer fotografering till okomprimerat RAW-format. Använder man det går mycket vad gäller exponering och vitbalans att ändra i efterhand i lugn och ro framför datorn med väldigt marginell kvalitetsförlust. När man fotar i RAW-format används inte heller brusreduceringen.

Slutsats

Båda kamerorna och hela konceptet superzoom har sina avigsidor. Om man bara är medveten om att bildkvaliteten inte når upp i toppklass men är beredd att ta det för att få stora fotografiska möjligheter i en relativt liten kamera är en superzoom ett dugligt alternativ. Med bättre manuell kontroll och möjlighet att fota i RAW-format går Panasonic trots sin högre prislapp segrande ur den här duellen. Det är helt enkelt lättare att ta tillvara de där fotografiska möjligheterna med de verktyg som FZ18 ställer till vårt förfogande.

Bäst i test till Panasonic Lumix DMC-FZ18.

Läs hela testet på Bild & Ljud Hemmas webbsida