|
Sök |
XTZ Class-A100Testat: 11/05 |
|
|||||||||||||||||||||||||
 Kinesisk stridskonst Precis som många av de främsta kampsportarna kommer testets två integrerade förstärkare från Kina. Med massor av muskler och smidighet sopar de mattan med de flesta andra i prisklassen kring fem tusen kronor. Text och foto Geir Nordby Bruce Lee, en av världens största kamsportstjärnor genom tiderna, hade en filosofi för hur man krossade sina fiender: – Var formlös som vatten. Om du häller vatten i en kopp så blir det ett med koppen. Om du häller det i en flaska så blir det ett med flaskan. Om du häller det i en tekanna så blir det ett med tekannan. Nu kan vattnet flyta eller krossa. Var vatten, min vän. Anpassa dig! Filosofin skulle lätt kunna överföras till förstärkarens roll i en stereoanläggning. Musiken är inte statiska sinustoner, snarare dynamiska svängningar som är helt omöjliga att förutse – förstärkaren måste anpassa sig och sedan bara reagera på dem! En förstärkare ska kunna smyga med tonerna när flöjter svävar fram harmoniska klangfärger, men samtidigt vara beredd på brutalitet och kunna koppla ett hårt grepp om kontrabasar, tubor och trummor när de dundrar med full dramatik! Precis som vattnet måste förstärkaren vara mjuk och smidig, men också kunna drämma till med full kraft! Kinesisk kraft Båda förstärkarna i detta test kommer från Kina, där även Bruce Lee växte upp. Och precis som man skulle tro när man ser Bruce Lee, så består de nästan uteslutande av massiv metall! Förstärkarna vi testat de senaste gångerna har haft en effekt på mellan 50 och 70 watt, men dessa två slagskämpar är betydligt tuffare. Cayins förstärkare har en effekt på 2 x100 watt och XTZ-förstärkaren ligger på 110 watt per kanal i 8 ohm. Det är mycket billigare att tillverka produkter i Kina än i andra länder och eftersom de två förstärkarna är utvecklade på kinesiska ritbord, under sträng översikt under hela produktionen, bör det inte ha slarvats mycket under hela processen. Varför stereo? Men i en tid när man får allt mer för pengarna i hemmabiosammanhang, är det då inte lite konstigt att lägga pengarna på en stereoförstärkare? Inte alls. Vi tappade visserligen hakan när vi testade Pioneer VSX-915 i vårt septembernummer – för nu går det äntligen att få fina stereoupplevelser även med en flerkanalsreceiver för bara 4 000 kronor – men det säger sig självt att det krävs en väldimensionerad strömförsörjning för att få liv i sju förstärkarsteg – och under locket på en flerkanalsförstärkare sitter det mycket elektronik som inte behövs för musik i bara två kanaler. Sådan elektronik kostar pengar, och så lär det nog alltid vara. Efter att ha testat Rotel RA-03, H/K970, Atoll IA50 och Denon PMA-1500 mkII har vi insett att man kan köpa en stereoförstärkare för 5 000–6 000 kronor som klår en flerkanalsreceiver som kostar det dubbla när det gäller tvåkanalsmusik. Frågan är om testets kinesiska kandidater kan lägga ribban ännu högre?  En vacker dröm Vår referensförstärkare för 10 000 kronor heter Cayin 252B. Vi har väntat länge på en billigare modell från samma fabrik och nu har äntligen 153B kommit! Om den ger lika mycket valuta för pengarna så är den rena kapet! Förstärkarens yttermått är ganska normala. Men vikten på hela 14 kilo inger ett gediget kvalitetsintryck. Den enda synliga plasten sitter runt de kraftiga, guldpläterade högtalarterminalerna. Resten av konstruktionen består av aluminium. Och med en tung transformator och två enorma kondensatorer (tillsammans på över 60 000 mikrofarad, om någon undrar) hänger tungan nere vid knäna redan innan vi slagit på strömmen! Förstärkaren är en Dual Mono-konstruktion vilket betyder att de två kanalerna är helt separerade från varandra rakt igenom. De har var sin strömförsörjning och kretsarna är helt symmetriskt placerade så långt bort från varandra som möjligt. Detta ger minimal interferens mellan höger och vänster kanal och garanterar en optimal kanalseparation. Blåljus När vi pluggar in kontakten i väggen kan vi inte låta bli att sucka. Kineserna har inte lyckats hålla sig den här gången heller, för på fronten tänds två ilskna blå lysdioder. Jag försökte sova till musik en kväll, men nattsömnen stördes av de blå ljusstrålarna som nästan brände sig fast på näthinnan. Vi vet sedan tidigare att diodernas ljusstyrka mattas med tiden, men vi hoppas att nästa generation förstärkare utrustas ljusdioder som har matt glas i stället för blankt. Till skillnad från storebror 252B kan man välja ingång med den lite trista fjärrkontrollen. Ingångsväljaren har emellertid fått en annan färg på sin diod, nämligen orange. Känslig volym Vi grunnar också lite över volymkontrollen, som inte behöver vridas längre än till klockan tio förrän förstärkaren öser ut musik för fulla muggar. Volymen är faktiskt väldigt hög redan klockan nio, och förstärkaren reagerar dessutom lite trögt på kommandon från fjärrkontrollen. Resultatet är med andra ord att det är lite problematiskt att få till rätt ljudnivå från soffan. Värmande balladklang Men irritationen överskuggas snabbt av det musikaliska ruset som infinner sig när den gamla skivan ”Oyster” av Heather Nova stoppas i min BASE-modifierade CD-spelare Hegel CDP2A och musiken strömmar ut ur de stora DALI Helicon 800 som står i mitt vardagsrum. Låten ”Walking Higher” är en av de mest gripande balladerna som någonsin skrivits. Produktionen är dock ganska så enkel. Det saknas lite upplösning i toppen och mellanregistret runt 2–3 kHz är lite tillbakadraget för att ge en varm klang. Men Cayin-förstärkaren frigör dynamiken i Heather Novas stämband på ett sällsynt bra sätt! Vibratoeffekten hörs tydligt i hennes strupe och kören strålar ut i rummet på ett nästan spöklikt genomskinligt sätt. Gitarren är spröd och man hör när fingrarna glider över banden, samtidigt som klangen från gitarrlådan värmer själen. Jag lägger dessutom för första gången märke till att det dunsar lite om lådan när gitarristen rör på sig. Ljudbilden är enorm! Diskanten är silkeslen och superluftig, och det finns en behaglig värme i det nedre mellanregistret och det övre basregistret. Särskilt gitarrer och mörka stråkar som cello tjänar på detta, men även sångerskans lägre röstregister. Värmen är dessutom inte ett resultat av att förstärkaren är sträv, utan beror bara på att den har en ytterst behaglig klang. Klassiskt Det är lätt att lyssna på klassisk musik med 153B. Mozarts violiner finner sig väl tillrätta i den stora ljudbilden. De sträcker sig långt utanför högtalarnas placering samtidigt som kontrabasarna lunkar på i botten och bygger upp musikens fundament. Mer krävande musik à la Verdis ”Requiem” låter också vackert. Det finns hela tiden plats för allt som sker i orkestern och förstärkaren kan pressas mycket hårt utan att de dynamiska kontrasterna i musiken orsakar några som helst problem. Förstärkaren har också en förmåga att hålla tyst när den ska, så att musiken andas och låter levande. Slutsats Cayin har tveklöst lyckats bygga en förstärkare som på många sätt är bättre än storebror 252B. Den är bara inte lika kraftig. Men när det är sagt så måste det tilläggas att det är mer fart och fläkt i 153B än i de allra flesta konkurrenter som kostar lika mycket. Jag har i alla fall inte haft någon på besök som velat ha högre ljud på festerna! Detta är den bästa förstärkaren vi hört för 7 000 kronor. Så enkelt är det!  En kanonförstärkare!  För de här pengarna, inget att tala om!  Potent Gentleman Svenska XTZ är mest kända för sina prisvänliga högtalare, men nu har de även elektronik i sortimentet. Class-A100 är tillverkad i Kina för XTZ och sätter en ny standard för förstärkare i sin prisklass! Hade du någonsin ens i dina vildaste fantasier trott att du skulle få se en förstärkare som levererar 50 watt per kanal i ren klass A och 2 x 110 watt i vanlig A/B-drift och som bara kostar – håll i dig – 5 000 kronor? Inte vi heller. Men nu är den här, iklädd ett läckert aluminiumkabinett som osar av kvalitet takt igenom! Vikten ligger på hela 17,5 kilo, mycket tack vare transformatorn som är lika stor som en mindre kastrull! Under locket döljer sig en lika symmetrisk konstruktion som i Cayin-förstärkaren. Till högtalarterminalerna löper det dessutom seriösa och grova kablar. Class-A100 har också ett ordentligt kondensatorbatteri, även om det inte riktigt är lika massivt som i Cayin 153B. Även utsidan är helt symmetrisk: tre knappar på var sin sida av den stora volymratten och en stor, digital display ovanför den. Teckenfönstret visar om förstärkaren drivs i klass A eller A/B, vilken ingång som valts samt volymnivån. Till förstärkaren ingår det en gedigen fjärrkontroll av aluminium. Det finns tillverkare som säljer sådana som extrautrustning till sina förstärkare, och då kan det lätt kosta en tusenlapp extra… Använd klass A! Det är uppenbart att förstärkaren låter bäst med klass A-drift. I A/B-läge blir den lite klumpig och odefinierad i basen och dessutom mindre upplöst i toppen. Dessutom blir stereoperspektivet snävare. Det är bra att ha en möjlighet att kunna välja, men du lär sällan spela så högt att du behöver lämna klass A-läget. Musiken XTZ:s förstärkare är ännu kraftigare än Cayins och kan alltså pressas ännu mer innan högtalarna och öronen far illa. Bra när man ska ha fest! Heather Novas ”Walking Higher” har ännu mer värme än med Cayin. Gitarren får en större kropp och hennes röst får en bättre fyllighet i sitt lägre register. Även basgitarren är en aning tyngre. Jämfört med Denon PMA-1500 mkII, som också har en varm klangkaraktär, är det bättre kontroll i basregistret hos Class-A100 om man spelar högt, och den är mer raffinerad i toppen än Harman/Kardon HK970. Men jämfört med Cayin 153B saknas det lite övertoner. Anslagen på gitarrerna är inte lika spröda och vibrationerna från Heathers strupe är inte lika luftiga. Ljudbilden är inte heller lika bred, även om den fortfarande är riktigt stor. Men rumsklangen från kören breder inte ut sig lika mycket i rummet på samma sätt och den är inte lika genomskinlig. Musiken andas inte lika mycket i basregistret eftersom Class-A100 inte markerar pauserna på samma sätt som 153B. Basen är en aning mindre upplöst och därför kommer inte alla klanger från basgitarren fram, och även cellon saknar en del nyanser. Klassiskt XTZ-förstärkaren visar tydligt att även ljusa instrument som violiner har massor av undertoner, som inte alltid hörs med sämre förstärkare. Class-A100 får fram informationen på ett särdeles öronvänligt sätt. Blåsinstrument låter också övertygande och jag skulle gärna vilja nämna klarinetter och valthorn som bra exempel på hur mycket ett fylligt mellanregister kan göra för musikaliteten. Förstärkaren har rent allmänt ett fundament och en tonal sammanhållning som slår det allra mesta i prisklassen. Det jag saknar är ännu mer luft och en mer markerad placering av instrumenten. Tänk bara hur bra fiolerna hade låtit och om de bara hade fått ett litet lyft i övertonerna… Slutsats Det är ingen tvekan om att detta är den bästa förstärkaren vi hört för femtusen kronor. Den måste anses som ett riktigt fynd! Kvalitetsintrycket är enormt, förstärkaren är mycket kraftfull och ljudet är både musikaliskt och engagerande. Den saknar dock en del, först och främst skulle vi velat ha en något luftigare diskant. Basregistret hade också med fördel kunnat vara något bättre upplöst. Men om inte Cayin hade ställt upp med sin fenomenala motståndare så skulle XTZ Class-A100 ha blivit utnämnd till prisklassens bästa förstärkare hittills! Fint fundament. Lite matt allra längst upp. Slutsats Köp kinesiskt Testdeltagarna har visat att det kan löna sig att köpa kinesiskt. Så länge man väljer någon av de mer välgjorda förstärkarna så får man helt enkelt mer för pengarna! XTZ Class-A100 och Cayin 153B trubbar definitivt inte sinnena, de skärper dem snarare. Musiken levereras för fulla muggar, och byggkvaliteten är av toppklass! Vi har inte hört några andra förstärkare i prisklassen som kan mäta sig med de här två testdeltagarna. Båda har samma muskler som Harman/Kardon HK970, och mer därtill! Atoll IA50 är en välupplöst och trevlig förstärkare, men den har inte samma kraftresurser. Om vi säger att Cayin 153B är minst lika raffinerad som Atoll IA50 och mycket kraftigare, så är det väl uppenbart hur bra de här förstärkarna är! Vem passar de för? Båda testdeltagarna är tvättäkta allroundförstärkare som kan fungera lika bra med små stativhögtalare och ”easy listening” som med stora högtalare som DALI Helicon 800 och hårdrock på full volym. Inte vardagsmat för den här prisklassen, precis. För att hitta några brister måste vi jämföra med mycket dyrare saker. Cayin, som är den allra mest lyckade förstärkaren, har till exempel inte samma kraft eller finess som den mer exklusiva AVI Laboratory S21 MI. Men det är uppenbart att skillnaden mellan ”Mid End” och High End blir allt mindre, och vi har till och med hört så kallade ”High End-förstärkare” som inte lyckas förmedla musiken på samma sätt som här två. Testets båda förstärkare lär med andra ord räcka mycket långt för de allra flesta! |
||||||||||||||||||||||||||
Share on Facebook
Share on Digg
Share on Delicious
Share on MySpace
