Test av Panasonic Lumix DMC-G1

Evolutionen
Text: Lasse Svendsen

Det dyker upp nya kameror hela tiden. Men helt nya kameraformat är sällsynta. Micro Four Thirds-formatet kommer vi att få se mycket av i framtiden.

Tänk om man kunde börja om från början. Och utforma ett kamerasystem helt från grunden. I de banorna måste Panasonic och Olympus ha tänkt när de skapade sitt helt nya kameraformat Micro Four Thirds. För det som kan förväxlas med en spegelreflexkamera är i själva verket något helt nytt. Ett färskt format som bygger på nytt tänkande och välbekant teknik. MFT, som vi väljer att kalla det, är ett kompakt kamerasystem som har spegelreflexens fördelar med utbytbar optik. Fast i ett mycket mindre format.

Koncept
Samarbetet mellan Panasonic och Olympus har redan givit oss spegelreflexkameror som bygger på FourThirds-formatet, med bildsensorer på 17,3 x 13 mm – hälften av ytan från 35 mm-film – men Panasonic Lumix G1 är den första kameran med MFT-format. Den är knappast den sista, för både Panasonic och Olympus planerar flera nya modeller, objektiv och tillbehör till det nya kamerasystemet.
Grundtanken har varit att göra spegelreflexerna mindre och lättare – vilket Olympus redan har visat att de kan bättre än de flesta andra med sin E400-serie – men det går att göra kamerorna ännu mindre om man avlägsnar spegelreflexens kärna: spegelhuset. Då blir kameran mindre och avståndet från objektivet till bildsensorn kortare. Objektivets ljusöppning behöver inte heller ha samma diameter, och objektivet kan göras ännu mindre och lättare. Lumix G1 väger beskedliga 630 gram med zoomobjektiv, batteri och minneskort.

Eftersom prismat också har försvunnit från Lumix G1 – och ersatts av en elektronisk sökare – sparar man ytterligare plats och vikt. Fördelen är en mer kompakt kamera, med alla spegelreflexens fördelar men inga av dess nackdelar. Fast det är klart, vissa föredrar nog hellre en optisk sökare än en elektronisk.

Kompakt system
När man synar kameran i sömmarna så är det inte så lätt hitta några väsentliga brister. Lumix G1 ser ut och uppför sig som en spegelreflexkamera, fast även om den är mindre än en Canon EOS 450D så är den inte så mycket mindre. Jämfört med Nikon D60 och Olympus E-420 är det inte så mycket som skiljer i Lumixens favör. Men detta är första steget på vägen till något som ganska så säkert blir ett växande system med MFT-kameror. Olympus har dessutom antytt att deras första MFT-kamera kommer att bli ännu mindre.

Panasonic har redan meddelat att de släpper flera objektiv till MFT-systemet, och man kan använda befintlig FourThirds-optik med hjälp av en adapter som kostar ungefär 2 000 kronor.

Lumix G1 är utrustad med en ny bildsensor med 12 megapixlar och automatisk dammrensning, och har naturligtvis inte spegelreflexernas fasstyrda autofokus, utan ett kontrastbaserat fokussystem som påminner om det som många kompaktkameror använder. I praktiken är autofokusen på det medföljande MFT-zoomobjektivet (med bildstabilisator) blixtsnabb och en relativt kort tid skärmen är mörk när man tar seriefoton. I en hastighet av upp till 3 bilder/s. För skärmen och sökaren har naturligtvis live-view båda två, och den tre tum stora skärmen är till på köpet vänd- och vridbar, precis som på Lumix L10 eller Olympus E-30. Vilket gör den mycket mer praktisk i olika situationer. Autofokusen är inte lika exakt på följdfokus, utan får se sig besegrad av flera spegelreflexer med fasstyrd autofokus. Så någon sportkamera är G1 inte.
 
Användning
Skärmen kan vridas 180 grader, så att man kan skydda den mot kamerahuset genom att vända den inåt. Om man använder skärmen när man fotograferar och lyfter kameran mot ökat, så släcks skärmen automatiskt samtidigt som sökaren slås på. Den elektroniska sökaren är utan tvekan den bästa vi sett hittills. Den är ingen vanlig LCD-sökare utan använder lysdioder för att belysa en LCoS-panel.
Sökarens upplösning och ljusstyrka är god, den är stor och relativt kontrastrik, och det går att använda den både i solljus utan att den blir färglös och i dålig belysning utan att den blir full av brus. All exponeringsinformation kan också visas i sökaren, och man kan välja mellan tre olika rutnät som också visas på skärmen. Varav ett kan ändras manuellt. Skärmen kan även visa status på 11 inställningar i Quick Menu med ikoner, samt vald exponeringskompensation.

Skötseln påminner om de flesta systemkameror, och Panasonic-användare kommer snabbt att känna igen sig. G1 har dessutom Panasonics smarta Intelligent Auto-läge som tar hand om det mesta. Detta exponeringsprogram väljer själv olika motivprogram efter olika motiv samt använder kamerans ansiktsigenkänning för fokus och ljusmätning, men fotografen kan naturligtvis också ta kontrollen över alla funktioner. Det går också att lagra sina favoritinställningar i tre minnesbanker för framtida behov.

Knapparna kan tyckas små – de kommer uppenbarligen från samma sortiment som knapparna till Panasonics kompaktkameror – men Quick Menu och funktionsratten på toppen ger fotografen till­gång till de flesta inställningar. Och inställningshjulet på det lilla, men absolut dugliga handgreppet är tryckkänsligt. Tryck till exempel en gång för exponeringsförskjutning och ytterligare en gång för exponeringskompensation.

Bildkvalitet
Mycket kan skrivas om alla G1:s inställningar, men om MFT-formatet ska ha någon framtid så måste bildkvaliteten hålla måttet. Även jämfört med spegelreflexer i prisklassen. Tack vare aktiv ­följdfokus kan man vara säker på att ta bra bilder med G1, även där panorering och följdfokus på en spegelreflex kan bomma. I kombination med ytterst hög optisk kvalitet finns alla förutsättningar för att ta skarpa bilder med fin kontrast.
14–45 mm-objektivet som ingår är nämligen mycket bra. Det är genomgående skarpt på alla brännvidder, och även om det har en måttlig tunnformad förvrängning kring 14–25 mm – som avtar betydligt upp till 45 mm – är det ett av de bästa kit-objektiv vi har sett. Enda nackdelen med zoomen är att man kan få synliga färgbrytningar (kromatisk aberration) i de områden i motivet som har skarp konturkontrast.

Bildstörningar är något många fruktar, men ofta är risken för synligt brus betydligt överdriven på en spegelreflexkamera. Och även om G1 inte är någon spegelreflexkamera är det bara marginella skillnader mellan G1 och billiga spegelreflexer som Nikon D60 eller Canon EOS 1000D. Lumixens brus syns inte i utskrifter förrän vid ISO 1600, och även om man kan skymta svaga grynigheter redan vid ISO 400 på en högupplöst skärm så går det inte att se något ens på A3-utskrifter.

Först vid ISO 3200 syns det framträdande grynigheter och markanta förändringar i färgbalansen, med märkbart reducerad färgmättnad och svagare tonalitet. Kamerans färgåtergivning är mycket exakt, med en ytterst fin färgmättnad upp till ISO 1600, och vitbalansen fungerar utmärkt i de allra flesta ljusförhållanden. Ur den synpunkten är G1 bland de bästa i sin klass och lika bra som dyrare kameror.
Lumix G1 har automatisk kontrastjustering – inte olik Nikons D-Lighting eller Olympus skuggjustering – som får fram detaljer i skuggor och mörka områden av motivet. Men skillnaden med och utan kontrastkorrigeringen är inte särskilt stor, så för de allra flesta har denna funktion inte så mycket med bildkvaliteten att göra.

Kamerans bildsensor har en mycket hög upplösning, även för att ha 12 megapixlar, och detaljeringen är också fullt i klass med större bildsensorer med motsvarande upplösning, samt synligt bättre än från Olympus 10-megapixelsensorer i E-420 och E-520.

Slutsats
Panasonics första kamera med MFT-format är ett mycket spännande alternativ till kompakta och billiga spegelreflexer. Visserligen är inte Lumix G1 så mycket mindre än de minsta spegelreflexerna att storleken spelar särskilt stor roll, men kameran är ett tydligt tecken på en framtid där systemkamerorna inte behöver vara stora och tunga för att vara bra. Med sin G1 har Panasonic åtminstone skapat en stabil grund för MFT-formatet. Bildkvaliteten är glädjande hög, kameran är ytterst enkel att använda, passar till snudd på allt – utom sport – och är proppfull av praktiska funktioner. Det är bara att se fram emot fortsättningen, för G1 bevisar att det nya kameraformatet verkligen förtjänar att få finnas till.